berthas

..mig idag när jag var och handlade.

Står i min egna lilla värld och plockar de finaste nektarinerna (svår urvalsprocess det där) när en man kommer fram till mig. Han börjar med att berömma min fantastiska energi och fortsätter sedan i ca 10 minuter att prata om allt och ingenting. Men återkommer ständigt till min fantastiska och varma energi. Mannen pratade på och till slut fick jag dra en vit liten lögn om att jag var tvungen att skynda till en vän som stod och väntade på mig för att komma därifrån.

Jag kunde liksom inte bestämma mig om han var helt galen och rymt från en institution eller om han bara var väldigt hängiven sin uppgift i livet; att söka människors energi samt forska om vitlök (!).

Men han sa en fras innan jag gick, som har fastnat något vansinnigt;

Lycka är en sådan flyktig känsla, så du kanske inte ens märker av den.

Amen.

..fick jag av min kära E idag.

Hon kan det här med motivation och motion. E och syster är sånna där som lyckas hitta det roliga i att träna, jämt, och därför är de mina motivationskungar. Men idag får E hela äran, för hon lyckades få mig till att ta en löprunda istället för en kort promenad.

Första minuterna gick trögt, det började regna och jag var tung i stegen. Men efter 10 började det lossna, och efter ytterligare 10 gick det finfint. Så dagens stora tack till dig E!

           

..är fantsastiskt.

Gick en promenad på förmiddagen och stannade en stund nere i hamnen för att få mig lite saltstänk. Vinden tog tag i håret och luften var frisk. Havet visade sig vara i startgroparna för att ta sig an höstskruden och gjorde sitt bästa för att slå ordentligt mot klipporna. Inget gör mig så rofylld, så stilla i sinnet och tillfreds som havet. Något som är så mäktigt och oberoende av mig lyckas lugna mig i det totala.

Jag måste bo vid havet. Så är det.

skaffade jag igår. Den svarta är min, och bara min. O den är underbar.  Jag älskar när man kan förlänga abonnemang och få en ny fin telefon. Nu kan jag dessutom sufra, ringa, mms:a o greja hur mycket jag vill för en fast summa.
Sa jag att jag att jag älskar den?

O nu är inte familjen säkra. Nu kommer jag ringa o höra vad ni gör. Så ofta jag kan. :D

..eller den andra formuleringen; till arbetsmarknadens förfogande är jag numer. Idag var den stora dagen då jag skrev in mig. Och minuterna efter jag hade stigit in undrade jag vad f-n jag gjorde där. Ett urval av saker som gjorde mig irriterad under detta besök;

1. jag kliver in. Lokalen är superstor. 3 meter från entrén står en skylt; vänta här. Eh.. på vad då? jobb som ramlar på mig?

2. jag väntar där. står och ser dum ut. En kvinna kommer tillslut och vägleder mig till inskrivningshjälpmedlet, dvs en dator, vilket leder till nr 3

3. tangentbordet är det mest användarovänliga jag stött på. Siffersats? nene, inte här. Datormusen är en jumbostor kula som snurrar runtruntrunt och är duktigt svår att hålla reda på. Mellanrummen mellan tangenterna är oxå större, vilket leder till att allt jag skrev verkade vara skrivet av en apa som bara hamrade runt lite.

4. allt tar sån tiiiiid.

Men, något som verkligen var positivt var att handläggaren jag träffade var supertrevlig och svarade rappt, klart och enkelt på mina frågor.

Nu återstår "bara" 100 dokument för att kunna få a-kassa. Men, av nån outgrundlig anledning har jag plötsligt mer jobb än jag haft under hela sommaren. Hehe, väldigt intressant fenomen.

Annars bjöd dagen på mer lärdomar inom bokföring. Det är helt sjukt vad jag lärt mig de senaste dagarna. Ge mig mer!

..flashback från när jag var liten idag.

Stod inne på SHIP när en äldre man kommer in och plötsligt så slog det mig hur mycket han påminde om min morfar. De var inte lika till utseendet på något sätt, men hur de rörde sig och 'existerade'. Och på två röda hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna. Jisses vad jag saknar honom. Det är ändå 13 år sedan han dog, men det gör inte saknaden mindre, jag skulle nästan säga att den blivit större. Ju äldre jag blir desto fler frågor kommer jag på som jag så gärna velat ställa.

Hur han o mormor träffades, hur deras historia var och hur han upplevde det när hon blev sjuk. Och hur mycket jag älskade honom. Det sa jag inte tillräckligt. Nog för att jag är övertygad om att han vet det, men ändå. Hans kramar var de mest kraffulla, lite så där så att han inte ville släppa taget om en. Självklart skrattade jag och sa 'men mooorfar' men egentligen fick han hålla mig så länge han ville. Det var ju så tryggt.

I hans hobbyrum fanns en jättehög tröskel som man kunde sitta på. Vet inte hur många gånger som jag satt där och tittade på honom när han meckade med cyklar eller höll på med sina träskulpturer i sin blåa mekar-rock. Sen när jag tyckte det blev tråkigt tjatade jag mig till ett (eller flera) partier svarta-maja. Som jag, enligt andra ;), jobbade hårt för att  vinna (dvs fuskade) emellan åt. Ibland fick jag välja kortlek. Den lilla leken med rosa eller blå bakgrund och fåglar eller blommor på tyckte jag var finast.

Min älskade morfar, du hade så vansinnigt mycket kärlek i dig. Och jag hoppas jag kommer vara som du när jag blir gammal och förhoppningsvis har egna barnbarn. Så där varm, omtänksam, kramig och speciell som ingen annan.

..är idag tillbaka på SHIP och på dagens agenda står kontoavstämning. Men jag börjar med att kolla in och utbetalningar, och det kan nog ta sin lilla tid.. Jaja, jag har inte bråttom, inte än alla fall.

Sommaren är tillbaka idag och imrn ska det bli supervarmt. Så min plan är att hänga på playan för kanske sista gången den här säsongen. Lite vemodigt måste jag säga.

Ikväll åker jag tll Lund och Emma för lite middag. Ska bli majsigt att träffa henne, det blir ju alldeles för sällan nu när hon flyttat nedåt och jobbar fullt. Men desto roligare när vi ses!

Såååå, nu är det dags att ta tag i livet igen.

..är den allra största frågan jag ställer mig just nu.

Jag gör inte mycket. Men jag har ingen tid.. hur går det här ihop rent praktiskt?

Nu har jag varit dålig på uppdatering igen. Kanske kan dra paraleller till ovanstående. Men sedan sist har jag tagit det lugnt, jobbat hårt på att få Ebba att packa sina saker, haft hej-då-middag med tjejorna som drar vidare,  jobbat fre-lö-sön i streck och sedan tokförlorat i Back Gammon. Och jag menar tokförlorat. Den ena omgången kan ha berott på att mycket vin hade intagits så den räknas bara halft, men gårdagens förlust är svår att svälja. 4-2 till min motspelare D. Inte OK. Jag hävdar dock att det är roligare att chansa o inte bara göra de självklara dragen, han hävdar däremot att jag är dumdristig. Vilket jag iofs aldrig skulle erkänna men som ibland kan ha något med mitt dåliga resultat att göra. O taskiga humör. Hehe.

Igår träffade jag även mentor-J. Det var på tiden. Ingen kan stilla mig som honom. Vi pratade en timma om den ångest och  de förhoppningar jag sitter med just nu och han kan på något sätt vända allt ont till något gott. Vilket är ett fantastisk egenskap som jag hoppas på att kunna utveckla själv..

Idag var det sista fikan med  Pia som om dryga veckan tar sig till Australien för det stora äventyret.. Jag är mäkta imponerad och avis på flickorna som ska göra det stora surflandet i 4 månader. Jag kommer sakna er och följa er med lupp på era olika forum :)

Tjaaaa... nu har jag surfat runt och kollat in lite jobb som ska sökas. Så nu ska jag slipa fingrarna till att skriva om "ha många bollar i luften, vara en lagspelare, gilla utmaningar och är stresstålig". Klyschornas tid är här.

..är på besök. Idag vankas det kanelbullar med schvung, dvs med farinsocker och att nån kanske dessutom får sig en liten frosting. Bilder dyker upp senare under dagen..

Har hunnit med att gå morgonpromenad, äta härlig frukost, bolgga och nu blir det bullbak. Därefter är det ett schema med några timmar jobb, fika med Puff och Ebbs, och städning... Och söka nya jobb.

Har inte riktigt blivit som jag tänkt mig med jobb, är något besviken på hur situationen blev och hade ett riktigt bryt i måndags. Men måste borsta av mig det där och söka nytt, kan ju inte gå och vänta på att någon kanske, eventuellt ringer när den behöver ha lite, med betoning på lite, hjälp på kontoret.

Lotta: Hehe, nää, vi gick inte fram till Bengan, men du kan hälsa att jag pratat med honom tidigare och att han är väldigt festlig i alla sammanhang.

..fort.

Det är redan den 11 augusti och en hel vecka sen jag bloggade sist. Under veckan som gått har jag varit och hälsat på Emma i Lund. Vilket inte var en dag för sent! Vi hann knappt göra en riktig recap men vi jobbar på det.

Dagen efter tog jag tåget till Kristianstad för att ta mig till Åhus och Anna med familj. De firade sommaren i Pippi Långstrumps hus med massor av barn och lek. Så efter en eftermiddag med lunch vid havet, lek, ol' mc donalds farm, yatzy och "jag diggar dig"-sång tog anna och jag oss iväg på en promenad och hann med lite kvällsmat innan jag tog bussen tillbaka till Kristianstad. Sist jag var i krokarna var när jag var 11 år, vilket i princip betyder att jag knappt varit där. Det jag minns var att syster bodde i ett skumt kvarter där grannen hade pyntat sitt fönster med ett cyeklhjul och att toaletten var i storlek med en skokartong. Och att vi plockade eterneller. Kommer ni ihåg dem? Torkade blommor var käckt det, tills de blev dammiga och grå. Märklig inredningstrend det där.

Nu hamnade jag på ett sidospår, men fick en helt annan upplevelse nu. Tack Anna o famlijen!

 

Tja.. därefter rullade dagrna iväg och fredagens roadtrip var på G. Ebbs, Puff och jag tog Gunnel och körde upp till Götet. Kvällen där blev mkt lugn på Oljas balkong där vi fick oss lite vin, lite tapas, och film. Filmen blev apocalypto (?) vilken handlar om inka/infödingar. Som visade sig vara rätt rå men och en huvudperson som var en blandning mellan Mowgli i Djungelboken och McGyver. Och en smurf. Somnade gjorde vi oxå.
Lördagen bjöd på en fantastisk dag ute i kobbar & skär med Puff, O och hennes bästa vän. Sol, bad, salt, kaffe och roligt sällskap gjorde eftermiddagen innan vi fick skynda oss hem för tjejmiddag och utgång. Lördagens fest var nog bland det roligaste på lääänge. Alla var på topp och kalasade sig till en superrolig kväll-natt. Söndagen var kanske lite av det segare slaget, meeeeen då var det dags för nästa event:

     

Madonna! Satan vad bra det var! Vi var lyriska, upplyfta och alldeles glada i själen. Ångrar inte en sekund min investring i den biljetten. Efter lite öl på park I, där vi kändisspottade Per Gessle och Bengt Frithiofson (varav en såg ut som han kanske gjort ett liiitet ansiktslyft), för att ladda inför sömn och hemgång på måndagen. När de blå slogs upp på måndagmorgon ville vi alla bara vända på oss och hoppas på att klockan verkligen inte hade ringt. Men det hade den. Så upp o hoppa och köra hem...

Tack O för en sååå fin helg. Kommer sakna dig mycket när du åker, men tar igen det  när du är hemma igen. Och om jag vinner på lotto kommer jag pronto. Jag vill ju oxå lära mig surfa! :)

...var tog solen vägen?? Egentligen har det inte gjort något eftersom jag brände mig i lördags. Först idag, tisdag, har det ilsket röda lagt sig. Jag blir skapligt trött på mig själv eftersom jag gärna predikar om hur viktigt det är med solskydd. Å så glömmer/struntar jag i det själv en dag och vips så fick jag mig en  näsbränna. I flera bemärkelser.

Nya datorn körs nu för fullt och jag är nöjd. Visst är vista lite tradigt, men funkar. Har fått igång bokföringsprogrammet, så nu ska det bara övas mer, så blir det här finemang.

Var en tur till malmö och handlade lite present och hängde igår. Köpte även lite filmer, varav den ena sågs redan igår kväll. Hehe, aristocats är inte riiiiktigt samma sak som när jag var liten. Den var mycket läskigare och om jag inte minns helt fel var den något rappare på¨den tiden.. Saaatan var långsam den var.

Ikväll drar jag ner till lund för lite fika och mys med emma. Det ska bli grejt det, var riktigt längesen sist!