berthas

En egenskap jag önskar att jag hade är ett tålamod av guld. Jag har märkt att jag sätter på mig "otålighets-fejset". Det vill säga; sniper ihop munnen, stenansikte och stirrande med med en flackande blick. Inom mig kryper det. Myror i brallan, huvudet, och nacken. Och det kliar överallt. Charmigt? Inte särskilt.

ååå vad irriterad jag blir när inte tekniska saker funkar som de ska!

Jag har ju glömt att berätta decembers-, årets-, ja kanske århundradets indier.

förutom att jag är så hungrig. sååå hungrig.

jag insåg vad jag inte hunnit göra idag.

när jag kommer hem från jobbet sent och sätter mig i soffan börjar tankarna snurra.

är jag.

..har precis tittat på ett avsnitt av "mamma till en mördare". Sista delen och serien har verkligen lämnat avtryck hos mig. Kan inte sluta förundras över att tillfälligheter tillsammans med samhällets brist på insatser gör barn till mördare. Killen som var med i dagens program var 19 år när han dödade en kille utanför Mc D efter ett gräl i snabbmatskön. Familjen var trasig och dysfunktionell från början och killen strulade rätt mycket. Men det som hände dem och den dödade killens familj är sådant som inte får hända. Plötsligt vill jag bara samla ihop mina näras kids för att bara hålla om dem en stund. Bara för att tala om att de är så vansinnigt älskade och att jag reser runt jorden om det behövs för deras skull. Jag får nog ringa imrn och tala om det för dem. Så de inte tvivlar.

Sitter med en kopp chai, och till det så tuggas det ivrigt på en lussebulle. Igår blev det lussebulls-bak med D. Vi knådade och bakade ut. Skjuts in i ugnen och efter några minuter insåg vi att alla bullarna på plåten hade gräddat ihop. Men det gjorde ingenting, de var fina, goda och la sig som ett bulltäcke i magen. Yumm..

med mina inlägg.

vad tiden går!

..som förövrigt var gårdagens oxå.

..indierna på kontoret har kopplat på julsignalen. What tha f*ck säger jag bara.

kan det bero på att jag sovit ordentligt? Inte gjort för många knop och spenderat 3 timmar hos frisören?

eller. Jag är ju inte ensam. Men mitt i allt det roliga kom en sån där ensam o lite tråkig känsla.

Jag tror den stavas tvivel. Vad håller jag på med? Går det inte lite fort? Är jag så lugn som jag vill framställa mig som? Klarar jag verkligen det här? Det är ju bara jag. Jag är stor i orden, men liten på jorden. Jag har ingen som jag kan bolla med som förstår preciis vad jag menar. Utan då måste jag förklara varje del av min plan/tanke eller problem. Ibland önskar jag att jag bara kunde ta bladet från munnen och säga exakt vad jag tänker istället för att dra den snabba versionen. Men jag är bäst på snabba versioner. Blir galen när jag hamnar på detaljnivå. Men kanske är det något jag skulle må bra av om det är på en lagom nivå?

Jag vet i och för sig var skon klämmer och vilka skavsår jag har, men vissa av dem kan jag inte lösa och plåstra om innan jag har formella beslut. Andra skulle jag kunna ta tag i direkt för att kunna få ordning på. Men eftersom jag tror att jag har hela livet på mig så gör jag inget åt dem. Jobba med dead lines är min grej. Allt går inte att lösa med dead lines vill jag lova. Å det mina vänner, det suger.

var framme i förra inlägget där det både snubblades på tangenterna och där det var svårt med tempusböjningar. Ber om ursäkt för detta. Skyller på att det var mycket i huvudet plus att min chef pratade med mig samtidigt som jag skulle skriva de sista orden. Solly.

I morse var jag uppe med tuppen och tog tåget vid 07-rycket för en frukost med halva Goodiebag i Halmstad. Som vanligt när jag ska med ett tåg borde jag ha tagit på mig löputstyrseln eftersom jag fick springa halva vägen. Så jag behövde inte oroa mig för att frysa på tåget alla fall.

Mötet gick toppen och jag ser fram emot vårat sammarbete, vilket jag fick reda på var ömsesidigt. Så det känns helt underbart!! Så häftigt att vara med på en sån här resa. Älskar uppstarts-fasen. Så mycket förväntningar, så mycket att göra, så många dead lines och så många panikkänslor på en och samma gång. Adrenalin i sitt yttersta.

För tillfället avsaknar jag dock adrenalinet. Har legat i sängen o försökt vila hela eftermiddagen. Det har gått sådär. Ska iväg nu och hade hoppats på lite mer go!. Jag laddar med en ipren och lite nässpray så ska det gå så bra så.

..är något jag försöker bli. Det har gått hyffsat bra måste jag säga. Vansinnigt produktiv blir jag av att stänga av burken. Jag har ikväll hunnit äta tidig middag, göra min affärsplan, skissa på lite lösningar till firman, bokat klipptid, mailat och nu bloggat. Och dessutom har jag hunnit klämma in lite slösurfande. Något jag uppskattar mer än att slötitta på tv. Åtminstonde ensam. Är man två så är det mycket roligare, eftersom man då har någon att kommentera det som passerar. Att sitta hemma själv och leka ekwall är väl inte helt festligt.

Kollade in Ls blogg och hon har snö så det räcker och blir över. Är lite avis, men hoppas på att hon njuter och gör snöänglar för mig oxå.

nu återstår frågan om man är immun eller inte. Vaccinet är taget och stämningen i hamnen var lugn och läkaren som utförde den festlig.

att ta eller inte ta. Jag har bestämt mig för att ta. För att: