å herregud

vad tiden går!
jag har ju hunnit vara i Norge, hänga med lill-smurfen, haft magsjuka, jobbat goodiebag, jobbat med det egna, firat advent, handlat några julklappar, och pussats lite.
Igår tog jag mig till malmö för en titt på "luftslottet som sprängdes" tillsammans med D. Jag är ju ett fan av millenium, men har ännu inte lyckats se "flickan som lekte med elden". Istället har jag läst boken två gånger.  Lisbeth Salander är en sådan komplex person så man blir helt galen, men ändå kan jag inte låta bli att älska henne. Jag vill oxå vara sådär smart och klipsk på datorer. O kunna fightas. Även fast jag kanske inte är speciellt våldsam av mig så tror jag att det är en merit att kunna försvara sig, om inte annat för att det betyder att man är i hyffsat bra form.
Det har slagit mig ganska många gånger att jag är rätt lätt att ge sig på. Jag är 2 äpplen hög, väger ungefär som några läskbackar och är närsynt som en mullvad. Och jag tror att i närstrid är det nog inte en fördel att ha glasögon. Så det jag får förlita mig på är att jag har en gäll stämma när jag skriker, ofta har nycklarna i handen, mobilen i fickan och ser mig över axeln ett par gånger innan jag kliver in i porten om natten. Sen är det helt sjukt att jag har behövt reflektera över dessa saker. Men det är en annan diskussion.
Efter bion igår blev det lite Mc D innan vi tog oss tillbaka till Helsingborg. Menyn vi valde var inte blygsam, och när vi vaknade i morse var vi fortfarande ruskigt mätta. Och nästan lite bakfulla. Att bli bakis av mat är ingen lek och dagens lärdom är att inte äta burgare, strille, glass o ost strax innan läggdags. Lisbeth Salander skulle aldrig ha ätit så mycket mat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0