motgång föder framgång
sitter jag och intalar mig idag.
Efter det 7005:e brevet från a-kassan så är jag på väg mot en lösning. När jag pratade med min handläggare idag så brast det och jag matade på med vad jag tyckte hade fungerat dåligt i vår kontakt och vad de skulle kunna göra åt det, för att jag ska göra rätt från början och inte behöver ringa och sura till dem var och varannan vecka. Samt att de skulle få en mindre mupp i telefonkön och lite mindre arbetsbelasting. Och hon höll faktiskt med. Det var skönt.
Efter vårt samtal satt jag och funderade på vad det är som driver mig just nu. Hur kommer det sig att jag orkar mala, stöta och blöta, sura för att sedan borsta av mig och gå vidare? Svaret var givet.
För att jag vill verkligen driva eget.
Jag vill bevisa för mig själv och a-kassan att jag aldrig mer ska behöva deras hjälp. Och att jag ska försöka att ge andra lite tips på hur de undviker att hamna i en sådan beroendepostion till a-kassan som jag faktiskt varit i. Hade jag inte haft besparingar, föräldrar och närstående runt om kring mig som kunnat hjälpa mig när det krisat hade jag varit rökt. Körd. Kaputt. Eller så hade jag suttit på ett jobb som jag absolut inte trivts med. Bara för att kunna betala hyran.
Just nu sitter jag med väldigt få kronor på transaktionskontot. Om ett halvår ska det vara betydligt större. Och om ett år ska jag sitta med minst en ny affärsidé förverkligad och flera på lager, och ha pengar på kontot så jag kan göra något av dem pronto. Oh what a joy!
O tack till D som står ut med mitt disträa jag och har tålamod med mig när "jag ska bara.."
