berthas

Det känns precis som att jag har ätit en fantastisk middag. 5-rätter, med perfekt vinmatchning till. Som avslutning blev det kaffe och avec och en liten chokladbit.

Egentligen har jag suttit på ett kontor och svettats, rannsakat min affärsidé och haft ett givande samtal med min handläggare. Han tyckte att "det inte fanns några påtagliga hinder för det här" och kommer att bevilja mig starta-eget bidrag. Egentligen har jag väl inte tvekat på min idé, men samtidigt så ville jag inte ta ut något i förskott.

Var hiskeligt nervös när jag satt i väntrummet, men fick peppning och lyckosparkar så det stillades lite. Men antar att man ska vara nervös. Hur ska man annars känna att man gör något på riktigt? Att det är något stort som händer i ens liv?

Puh. Det enda som stämde överrens med min fantasi om middagen var en kopp kaffe. Men ack så fin den var!