berthas

Oj. Efter helgens och dagens snöväder så är jag helt mållös.

Jag kan inte minnas att jag någonsin sett så mycket snö i hela mitt liv. Tydligen var vintern 86-87 även den extra ordinär gällande snö, men eftersom jag var runt fyra år på den tiden så litar jag inte riktigt på minnet mitt.

I onsdags natt styrde jag kosan mot Stockholm och i torsdags morse entrade jag systers lägenhet och kände mig som hemma. Efter härliga dagar, som jag beskriver lite senare, var det dags för systers födelsedag. Vi visste att det skulle börja snöa och vara busväder under lördagen, men jisses vad det piskade. De som körde till Stockholm beskrev det som att det snöade, men även blåste så vägen var ändå fin.

Vi kalasade och jag skulle följa med C och familj hem på kvällen. Ut till bilen, förundrades över att det var så mycket snö och började sedan att rulla mot Arboga. Någonstans här insåg vi att det snöade ordentligt, efter Södertäje var det bara vitt, vitt, vitt. Efter en och en halv timma hade vi tagit oss till strängnäs och var tvungna att stanna för att proviantera. Vallarna i rondellerna var ingen barnlek och det gällde att satsa för att kunna komma över med bilen. Ut igen på vägen, till Eskilstuna kom vi och här slutade den plogade vägen och övergick i den snörika vägen. Snön vräkte ner och vi tuffade vidare och nådde Kungsör där vi fick stanna igen för att sträcka på benen lite. Ut på vägen, tog oss till Arboga och vidare till Götlunda. På vägen dit fick vi köra på fel sida av refuger, rondeller och gasa för att komma över snövallarna. Hem till familjen, parkera ute på landsvägen och sedan skotta i en halvtimma för att komma in med bilen. Jag försår min systers suktande blickar på traktorer. Skotta är ett pitoreskt inslag när man gör det så här sällan, men inte när det är två gånger om dagen..
Resan tog toalt tre timmar, vilken i vanliga fall tar halva den tiden. Puh, men hela kom vi hem allafall. Det är faktiskt huvudsaken.


Här kommer lite bilder på snön, håll i er skåningar. Här ligger  vi i lä..


Promenad på lördagen. ocharmigt.


Skotta är roligt nästan jämt.

Hallå? Brevlådan, var är du?

Skoterstövlar och bolagsjackan på.


Nästa brevlåda.


Grannens istappar.





Helst vill man bara upp o leka i vallarna.

Eftersom vädret fortfarande spökar för SJ, så fick hemresan vänta och imorgon tar jag det pålitligare färdmedlet buss för att ta mig hem till mildare väder. När jag vaknade i morse var det minus 24 grader ute och som tur var hittade jag mammas gamla päls som jag glidit runt i idag, så jag slapp frysa rumpan av mig.

Längtar hem till bästa och mitt lilla hawaii. Nu är det helt okej om våren kommer. Helt okej.