ibland undrar jag..

..hur jag kan vara så vansinnigt otålig. Vem har jag ärvt det av?

Pappa har tålamod som ingen annan. Jag kan aldrig minnas att jag sett honom riktigt arg. Mina systrar har något minne av det, men vem hade inte fått bryt på två småungar som retat gallfeber på varandra och en själv under en middag? Och det som hände då var tydligen att han blev mest röd i ansiktet och jagade dem upp på sina rum.

Han kan sitta i timmar och skruva muttrar, bygga modellflygplan eller snickra. Hur går det här till undrar jag? Jag får kli i kroppen när saker tar  för lång tid, inte är effektiva eller då jag inte ser resultat hyfsat snabbt.

Mamma likaså. Hon kan sy de där små stygnen riktigt noga och låta det ta den tid det kräver. När jag syr är det lite snett, vint men tidseffektivt. Och inte speciellt stiligt.

Mamma älskar att odla och fixa i trädgården.Hon kan glädjas åt att så och sedan se vad som kommer upp. Något jag verkligen hoppas att jag oxå kommer att göra den dagen jag står med en egen trädgård. Men jag får nog se till att öva lite på det här med att vänta i så fall.

En fundering som dök upp var om det är så att jag har mycket omkring mig, uppskattar jag då mer de stilla aktiviteterna eller vill jag att allting ska gå ännu fortare? Jag ska verkligen försöka att undersöka det här, men då krävs det att jag får mycket att göra. Och som jag längtar. Ge mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0