havet..

..är fantsastiskt.

Gick en promenad på förmiddagen och stannade en stund nere i hamnen för att få mig lite saltstänk. Vinden tog tag i håret och luften var frisk. Havet visade sig vara i startgroparna för att ta sig an höstskruden och gjorde sitt bästa för att slå ordentligt mot klipporna. Inget gör mig så rofylld, så stilla i sinnet och tillfreds som havet. Något som är så mäktigt och oberoende av mig lyckas lugna mig i det totala.

Jag måste bo vid havet. Så är det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0